Eric Chazal tar med oss på en färd i sin uppblåsbara kajak Itiwit x500 för att träffa inuiterna på Grönland
Under en längre kappsegling med kajaker och kanoter i Frankrike, "Dordogne Intégrale 2019", upptäckte Eric uppblåsbar kajak Itiwit Strenfit x500. Han blev övertygad om dess stadighet, glidet och det lilla omfånget när den tömts på luft och vikits ihop, och lade den därför i bagaget för ett äventyr på egen hand på de norra breddgraderna.
«Naturen har sina egna lagar. Det är upp till oss människor att anpassa oss.Vid globens täppa, där himmel möter isen, känns det som att tiden står stilla. Här råder elementen.En människas stress och vilja har inte sin plats där. Trots det känns den platsen som mitt element. »
Att avsätta tid för möten, handlar om att få dem att hända, och att fånga tillfället. En kajak är den bästa resekompisen. Med den blir man en naturlig del av landskapen man färdas i. Den möjliggör även fantastiska och oförglömliga möten.
« Franka eskimå » : Marius och Diana tittar nyfiket på denna fransman som kommer varje år och leker "eskimå". De följer min minsta rörelse med sin kikare, från fönstret i det lilla gröna huset på klippan.
De bor i ett hus på 30 m2 med två rum, som byggdes på 50-talet.En liten kammare leder till köket, som i sin tur vetter mot ett vardagsrum/sovrum.Marius har svårt att gå och ger sig inte längre ut på jakt- och fisketurer. Han har inga hundar längre men har behållit sina slädar. Han kan sitta och se ut över havet flera timmar. Han drömmer säkert om en framtid som liknar det förgångna.På en vägg i vardagsrummet sitter ett foto upphängt på hans kajak. På husets utsida hänger sälskinn på tork.Imorgon går Diana för att hämta vatten med sina dunkar i byns vattenkran.Alla hus har inte rinnande vatten på sommaren.På vintern är det svårare,man måste smälta isen för att få fram dricksvatten.Diana sitter vid sitt sybehörsbord, och broderar "kamiker" (traditionella stövlar) vita med pärlor för kvinnorna, och svarta för männen.
Qeqertaq, 130 invånare, sträcker sig över en ö, vid ingången till Torssukatak. På sommaren är bybornas liv sammankopplat med konservfabriken. Allt handlar om båtarna, seglingen, fiske av hälleflundra och säljakt på glaciärerna.Mitt på dagen råder total stiltje.Männen är ute till havs. För att träffa på en levande själ får man gå till det lokala fritidshuset, där man kan duscha, använda tvättstugan, ta en kaffe, eller gå till den lilla matbutiken; Pilorssuisok.
Varje gång jag återvänder eller lämnar denna plats är det, precis som i Saqaq fullt av fina minnen. Barnen är nyfikna på min ovanliga kajak, eftersom den är uppblåsbar och i annat material. De vill utbyta erfarenheter och bekanta sig med mig på barns enkla och självklara vis.Ofta delar vi på min picknick.De får låna flytvästar och paddelåror och leker "eskimå".
Jag blev god vän med Pele, Juanguak och deras föräldrar. I deras lilla by intill en fjord vars namn är okänt, uppskattar jag att stanna till en period och dela deras liv som kretsar kring jakt och fiske.
Min resväg på egen hand mitt i den sköra natur som vi måste bevara. Jag kämpar för att bevara våra naturlandskap och funderar en hel del på människans plats och påverkan på klimatet.
Eric Chazal
Eric Chazal är lärare inom hälsa och idrott.Han håller även kurser i kajak, rafting, havskajak och kanotpaddling. Eric är inskolad i vattenelementet från tidig ålder.Kan började tävla inom flodpaddling och vann 2 silvermedaljer i franska mästerskapen med sitt lag.Efter flera säsongers maraton inom längdskidåkning samt hans brinnande intresse för kajak "äventyr" ledde honom till Arktis. Eric har fått ett prestigevärt pris för sin färd genom Nunavik, till fots och kajak på en sträcka på 600 km, helt på egen hand från Hudson Bay till Ungava Bay. Han har även utforskat Roy Bay vid Spitzberg och södra Grönland.
Med kajakklubben Marchois har jag utformat ett program för att introduceras och lära sig om hur man bevarar miljön genom utomhusaktiviteter och sport ute i naturen.