Hur väljer man judodräkt?

En vanlig dräkt för judokas (judoutövare) är den enkelvävda, med en relativt lätt vikt/m² på cirka 200 g/m². Den passar bra för juniorer och i synnerhet för nybörjare, eftersom de behöver ett lätt plagg som är enkelt att röra sig i. Det lättare tyget är mindre hållbart, men dräkten används i allmänhet bara ett par gånger i veckan om det är barn som lär sig sina första judorörelser. I Frankrike är judogis för nybörjare ofta vita, men i andra länder är det inte ovanligt att se blåa dräkter, även för unga nybörjare.

Om judokan är ett barn med viss erfarenhet och som deltar i tävlingar, eller en vuxen, även på nybörjarnivå, behövs en judodräkt som är gjord med tre olika vävtekniker. Den översta delen av jackan är vävd enligt metoden "sashiko" ("små stygn"), eftersom det är det här området som är mest utsatt för slitage under träning och tävling. Den här delen är därför tyngre och mer slitstark. Jackans nederdel är sydd med metoden "diamond weave". Nederdelen kan vara lättare än sashiko-delen eftersom den inte utsätts lika mycket för slitage. Den tredje och sista delen består av ett vanligt canvastyg, som också är huvudmaterialet i byxor och krage.

För att bestämma vilken judogi som passar måste man först titta på vikten per kvadratmeter i sashiko-delen. Detta anges vanligtvis av tillverkaren. Det är ett smart sätt att jämföra olika dräkter.

För vuxna nybörjare brukar en dräkt på mellan 350 g/m² och 500 g/m² fungera för två träningspass i veckan. Den vikten är lagom för att kunna stå emot de olika greppen man lär sig i början. Med en lätt och flexibel dräkt kan man vänja sig vid att bära den och samtidigt få god komfort och rörelsefrihet.

I takt med att du börjar träna mer intensivt, t.ex. längre randoris (träningskamper), kommer du att behöva en mer hållbar dräkt. Ju högre vikt/m², desto mer hållbar är dräkten. Någonstans mellan 500 g/m² och 750 g/m² är ett bra riktmärke.

Tävlingar är en annan sak, och dräkten beror på utövarens mål. I de flesta tävlingar som drivs av judoklubbar, föreningar och förbund är alla judodräkter tillåtna, förutsatt att de uppfyller storlekskraven. Detta gäller särskilt ärmlängd (ärmslutet måste vara inom 5 cm från din handled, med ett mellanrum på 10 till 15 cm mellan armen och tyget). Detsamma gäller för byxorna. De måste vara cirka 5 cm från dina anklar, med 10 till 15 cm mellan tyget och benet (se diagrammet nedan).

För att kunna prestera väl bör tävlande välja tyngre judodräkt på mellan 750 och 1000 g/m² på jackans övre del. Det gör det svårare för motståndaren att få ett bra grepp om dem (kumi kata). De som tävlar i judo bär ofta den här typen av dräkt under träningspassen också. Under tävlingar kan man skilja de två motståndarna åt genom färgen på deras bälte. Den som kallas först bär ofta ett rött bälte och sitt svarta eller färgade bälte.

Vissa internationella tävlingar som styrs av Internationella judoförbundet (International Judo Federation, IJF) och European Judo Union (EJU) anger i sina regler att tävlande måste bära en IJF-godkänd judo gi. IJF-certifierade dräkter har en maxvikt på 750 g/m² efter tvätt på den övre delen och en identisk krage, oavsett märke. Anledningen till dessa regler är att Internationella judoförbundet vill göra kumi kata-grepp lättare och uppmuntra en offensiv stil, samtidigt som alla tävlande får lika villkor. För sådana tävlingar har alla deltagare två olika dräkter – en vit om de är den andra personen att kallas till mattan (tatami) och en blå om de är den första att kallas. De två dräkterna används för att säkerställa att domarna, åskådarna och tv-tittarna kan skilja deltagarna åt.